Från högsta stjärna till djupaste grav.

Från tätaste sagoskog till öppnaste hav.

Jag skulle färdas ljusår för att ta mig dit.

Ta mig dit havet är rött och natthimlen vit.

Där änglarna flyger och ondska inte finns.

Där prinsessan kan villkorslöst älska sin prins.

Genom varmaste sandöken till kallaste isberg,

Genom den svartaste natten och dagen full av färg.

Jag skulle krypa, jag skulle gå, jag skulle springa.

Att slå dubbelslag skulle jag mitt eget hjärta tvinga.

Jag skulle ro, jag skulle segla, jag skulle flyga.

Att jag klarar det skulle jag mitt eget sinne övertyga.

För att komma dit tiden inte har någon makt.

Där vi slipper leta efter vår svans, vi slipper vår jakt.

Vi skulle blunda och känna gräset under våra händer,

Och veta att vi har hittat en väg ut ur våra återvändsgränder.

Jag skulle viska, jag skulle tala, jag skulle skrika,

Att denna vackra ballad jag aldrig skulle svika.

Jag skulle smeka, jag skulle känna, jag skulle beröra.

Utan att säga ett endaste ord skulle jag säga allt du ville höra.

Så ta ett fast grepp om min väntande hand.

Följ med dit resan börjar, till evighetens strand.

Pressa dina läppar mot mina och känn kärleken flöda.

Blicka upp mot natthimlen och se, hur stjärnorna börjar glöda